Anteckning till avsnitt #1

#1 Ungdomars mardrömmar med djur.

Man kan ju inte hjälpa vad man drömmer

Avsnittet är ett av två med årskurs 6 på Edenskolan i Höör. Detta var mitt tredje inspelningsförsök i Hjulstudion och det som skulle bli det första till fullo redigerade och publicerade. Det var från början tänkt som ett pilotavsnitt som inte skulle publiceras. Men det blev för bra.

Jag behövde göra några provavsnitt och fick hjälp av Höörs kultursekreterare Sara Horvath med kontakt till en skola. Mikael Sparrholm, lärare på Edenskolan, svarade och var positiv.

Jag kom till klassen en eftermiddag, parkerade Hjulstudion på skolgården och tog med mig mina mikrofoner in i klassrummet. Den stora bordsmikrofonen med retro-look, Blue Yeti, gjorde stort intryck.

-Wow, har du en sån! Vad kostade den?

Jag presenterade min idé och berättade lite om mig själv och mardrömmar jag haft som liten. Var det nån som ville följa med ut och berätta?

Ja, 10 stycken! Alla ville inte, och några hade inte fått lov hemifrån. Men tio berättelser spelade jag in och sen var jag helt tagen och utmattad. Det var underbara gåvor de gav mig – en komplett främling. De bara steg in, tittade sig störögda omkring och satte igång att öppna sina hjärtan.

Självupplevt och alltså autentiskt

Jag har undervisat i berättarkonst i tjugo år. Helst vill jag få folk att berätta egna berättelser, för det är ju det jag själv håller på med. Sällan har jag hört oerfarna berättare berätta så här! Så klart och genomtänkt, så seriöst. Och ofta är det ju fasansfulla saker som utspelar sig i mardrömmarna. Detta var självupplevt och alltså autentiskt. Samtidigt tar man ju inte ansvar för vad man drömt.

Jag var djupt gripen av vad jag varit med om.

Jag åkte hem och grovklippte drömberättelserna i gratisprogrammet Audacity, vars basfunktioner jag pluggat in på en helg. Jag snabbrepeterade kursen som jag läst under sommaren på The podcast host academy.  Jag valde sedan mellan några olika podcast hosting servers och fastnade för en årsprenumeration på PodBean, vars basfunktioner jag pluggade in på samma helg. (Mitt vanliga webbhotell One kan inte streama podcasts, i likhet med de flesta ordinarie servers.) Jag fick låna en bunt cd-skivor med ljudeffekter av en kompis, där det fanns allt från grodor till gråtande kvinnor, spårvagnar och rymdskepp.

Mikrofoner och annat hade jag skaffat löpande under sommaren, mer om det senare.

Jag var rustad för podcast.

Jag behövde en samtalspartner. Jag övertalade Lena Hyltén-Cavallius, gammal vän från Tjörnarp, och psykoterapeut. Vi åkte till skolan en söndag och parkerade på den tomma skolgården för att spela in ett samtal kring de första fyra drömmarna, som jag klippt ihop till en sekvens. Jag kan inte köra Hjulstudion med grejerna riggade, så det fick jag göra efter vi parkerat. När vi skulle sätta igång upptäckte jag att jag glömt den externa hårddisken hemma – där alla drömmarna låg.

Så vi körde tillbaka till Tjörnarp, hämtade hårddisken och ställde oss i stället på kyrkans parkering, som är tillräckligt långt borta från tåget för att vi inte skulle bli störda.

Det är tur att man har tålmodiga vänner.

Ljudet blev rätt kasst eftersom jag råkat ställa in min Blue Yeti, en bordsmikrofon, på stereo i bredd i stället för mitt emot. Så det blev perfekt ljud sidledes på gruset på parkeringen men källarljud på rösterna. Det fick duga, för samtalet kom sen att bli en riktigt fin och mjuk introduktion till vad detta med mardrömmar handlar om.

Innehållet i förta hand, tekniken i andra. Än så länge. Lovar bättring!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *